En vandring genom sorg

När den första vågen slår mot en så kan det kännas ofattbart.
Att mista någon som står en nära, framför allt om det sker oväntat, är början på en resa. För det är en resa, även om det perspektivet inte finns alls i början så är det en vandring i det inre som består av sorg, acceptans, saknad och hopp. På andra sidan väntar glädjen. Inte samma sorts glädje som fanns innan döden, utan den kommer i ny skepnad.

Den svåraste delen av denna resa kan vara acceptans.
Acceptans inför att någon som man älskade, och fortfarande älskar, har lämnat jordelivet. Men också acceptans inför att tillåta sig själv att sörja. Att gå in i känslan av stundtals hopplöshet, tillåta sig själv att vara vilsen och till och med att känna känslor som ilska.
Vi är trots allt bara människor, och kan inte alltid förklara de känslor som väller fram i oss under traumatiska omständigheter. Ofta är det först efteråt, ibland långt efteråt, som vi får klarhet i varför vi kände som vi gjorde.

Men genom att låta oss själva att känna som vi gör i en stund av sorg blir resan något lättare. Och att inte döma oss själva för hur vi känner.
När vi kämpar emot dessa känslor, vilka de än må vara, kämpar vi omedvetet också för att hålla kvar vid den smärta som behöver få äga rum inom oss, och sedan steg för steg lätta. Det är just denna smärta som senare omvandlas till hopp och slutligen till ett nytt sorts ljus i livet.

Christer Erikssons Begravningsbyrå vet att livet aldrig blir sig likt efter att ha förlorat någon som stått oss nära. Men dag för dag blir det annorlunda, och vackert och glädjande, på ett annat sätt än förut. På http://cebbegravningsbyra.se/ kan byrån, med värdighet och erfarenhet, hjälpa dig att göra svåra men nödvändiga val i sorgens stund.